annieross

jag har trottnat pa att blogga, och efter den har tiden med bloggen vet jag nu med all sakerhet att det inte ar nagot jag i framtiden behover lagga nagon tid pa. Det har ar det nastsista inlagget, om inte det sista, vi far se. Jag skulle bara annonsera att jag kopt en flygbiljett och ar i Motala om en manad fran idag. Jag lamnar Guatemala tidigt den 12 maj, och anñlander sent pa kvallen den 13 maj i Motala. Internettiden rinner ivag, och detta var det enda jag ville ha sagt. Kanske ger en review pa var salsashow ocksa :)

Nu har jag haft en tid nar jag skolkat fran bloggen igen, men det helahar liksom... tappat fart? Jag har inte gjort nagra spektakulara resor den senaste tiden (jag akte me Anton till Almolonga forra helgen for guatemaltekiskt spa, men forutom det...) utan har mer gatt in i en period av sammanbitet och hart arbete. Vi tranar salsa varje dag, vilket sannerligen gett resultat, men det jag framst syftar pa ar mitt nya volontararbete. Det ar en organisation som heter El Nahual, en non-profit spanska skola, som ligger en bit utanfor centrala Xela, nastan dar landsbygden tar vid. Deras projekt rotar sig framst i det kringliggande samhallet, dar de bland annat ger engelskalektioner pa en lokal skola kallad La Cuchilla, de erbjuder ocksa engelskalektioner pa El Nahual for bade barn och vuxna och har en tradgard dar de odlar for att ge tillbaka till det lokala samhallet, och de haller i detta nu ocksa pa att bygga en skola pa egenagd mark som ocksa ska inkludera ett foodshelter och halsoklinik. Det ar just darfor jag valde El Nahual, nar jag efter ca 2 veckors mulvadande bland olika organisationer sallade mig till deras skara - alla deras projekt ar baserade pa lokal niva och arbetar nara det lokala samhallet och manniskorna dar, vilket jag tror ger ett battre resultat med tanke pa den tid jag har kvar har. Jag utkampade en 3 dagar lang strid (tro mig, ordvalet ar inte det minsta overdrivet) den har veckan for att fa tag i en flygbiljett hem - pga etnisk diskriminering. Forst var jag tvungen att ha en amerikansk adress och kreditkort, sedan skjot priserna i hojden nar jag erkande min svenska adress (6500 SEK mer!) och nar jag sedan hittat en sida som accepterade min nationalitet sa fungerade det helt enkelt inte att reservera biljetter over Internet.

Men, till sist gav flygbolagen efter och lat mig faktiskt boka en biljett. Jag har bestamt mig for samma datum som Anton, 12 maj, men jag har en liten sista resa kvar att gora innan jag antrar Motalas scen igen. Jag ska forsoka flyga in till Goteborg (den bijett jag har nu gar endast till London) och sen backpacka min vag hem darifran och besoka slaktingar som alla tenderar till att bo pa fel sida av Vattern. Men jag kommer hem till slut, jag lovar :)

Iallafall, poangen med hel det utlagget var att jag bara har mindre an 2 manader kvar har, och pa den tiden kanns det som att jag kan astadkomma mer pa en lokalbaserad niva. Dessutom sa var manniskorna pa El Nahual harligt sympatiska och engagerade, men huvudorsaken avr nog - tradgarden. Den ar underbar. Jag arbetar dar 3 dagar i veckan tillsammans med en Q'uichéindian vid namn Juan Pedro, som kan allt vart att veta om att bruka jord. Det ar dessutom valdigt skont att gora nagot fysiskt och utomhus, och jag har upptackt att jag verkligen gillar tradgardsarbete - en adra nedarvd av min morfar, kanske?

De 2 dagar jag inte jobbar i tradgarden lar jag ut engelska pa La Cuchilla, vilket ar en annan sak... barnen dar ar alla barn till laginkomsttagare och vi far ta med oss allt material vi behover eftersom skolan ar valdigt basic och inte har rad med mycket mer skolmaterial an stolar och bord, och ofta ar det storsta problemet under lektionerna att barnen inte har pennor som fungerar (eftersom alla vill ha blackpennor som ar mer status an en vanlig blyerts, som de lyckats mixtra sonder efter en halv lektion) eller att de under rasten atit sa mycket sotsaker som klubbor osv att de ar alldeles hoga pa socker nar de kommer in till var lektion. Men de vill valdigt garna lara, och ibland sa uppkommer det sma ljusa stunder da nagon mirakulost kommer ihag vad onsdag ar pa engelska, eller liknande. Jag trivs hur som helst mycket bra pa El Nahual :)

Idag ska jag till El Nahual for en community-lunch, dar alla volontarer och spanskaelever och involverade i ovrigt fran samhallet samlas for en slags knytkalas, idag med temat tapas, sa jag ska gora en guacamole med nagot slags tilltugg. Sedan blir det salsalektion ikvall och efter det antagligen utgang med annu mera salsa.

Jag ska ocksa passa pa att hurra for dagens fodelsedagsbarn - Kenny blir 17 ar idag!! Grattis till honom, och grattis ocksa till Hugo, Antons lillebror, som dock inte ar liten langre (?) utan fyller 18 och myndig idag! Hela mars har varit ett smarre problem eftersom jag hela tiden maste komma ihag datum och fodelsedagar, vilket sahar pa andra sidan jorden och dyra samtal bort inte ar sa latt som ett skickat grattiskort kan verka. Men nu lider manaden lyckligtvis mot sitt slut utan nagra storre missoden (jag var i Mexico och kunde inte hora av mig till min mamma pa hennes fodelsedag och skrev till Daniella pa fel datum..men hon sa att det var fler som gjort det sa jag antar att jag kan vasnas som en skuldfri).

Ha det gott dar hemma,
Annie

Antar att det ar dags for en mangd forklaringar eftersom jag varit att sa spartansk med det den senaste tiden. Sarskilt som det kombinerats med en del forandringar. For att gora en lang historia kort, sa kom jag tillbaka till Xela i lordags eftermiddag, och kirrade ett eget stalle i en handvandning i Dicap Residencias. Som sedan i (?) mandags har blivit mitt och Antons gemensamma residens sedan han flyttade in, och med inflyttningsfest som inkluderade att halsa vin, citera NileCity/Kvarteret Skatan/HippHipp, och dansa salsa pa det lilla utrymme som vi huserar over. Just nu sa soker jag jobb pa en tidning har, men har funderingar pa att jobba som engelskalarare i 2 manader. Dock sa reser vi till Mexico igen nasta vecka for en ny Visa-trip, sa det maste nog bli efter det. I ovrigt sa dansas det salsa for fulla muggar eftersom Anton och jag har upptackt att vi funkar ypperligt bra tillsammans for det andamalet ocksa..! Nu maste jag hem och fixa lunch, eftersom det ar ju sadant man gor nar man har ett eget hushall. Dock har jag varit lat och atit tortillas med avokado mest hittills. Jag har kopt en massa morotter och radisor men sen sa far jag aldrig nagon lust till att gora nagot med dem. Sa de ligger dar sa sorgligt och kommer nog att ruttna bort innan inspirationen kommer till mig. Naja. Ha det dar hemma, nu nar vi lyst upp er vardag med lite drama fran Centralamerika som ni kan gotta er i. Jag tanker pa er :) Kramar Annie

Nuu sa ska jag faktiskt ta mig i kragen och uppdatera den pa senaste tiden undermaliga bloggen. Ursakta! Men det ar tajt att komma ivag till ett Internet och nar jag val tagit mig hit sa ar det sa svettigt att man knappt orkar komma med nagot utan bara sitter och slosurfar i en halvtimma innan man pallrar sig hemat igen. Nu ar det iaf kvall och inte fullt sa hett, och alla trollbarn ar bundna fast i svansen dar de ska vara, sa...

Det har funnits forfragningar (och till och emd stranga viftande pekfingrar) om de manniskor jag moter har i CR. Darfor har jag tankt att dedikera detta inlagg till alla underbara och/eller underliga som jag mott har som har St Theresa som sin mer eller mindre fasta tillflyktsort. Det finns namligen en uppsjo av karaktarer som soker sig hit, och detta kanske ocksa kan ge er en nyanserad bild av vad jag har haft att gora med den senaste manaden (och varfor blogguppdateringar har varit lagprioriterade).

Var granne exempelvis. Det ar den svenska surfmastern Freddie, som bor i en lyxvilla av Hollywoodmatt med sin mor Charlotta. Hur mycket prestige det ligger i ett masterskap i  Skagerack och Kattegatts vagor kan val diskuteras, jag tror att var ranking i varlden ligger pa ca 40 eller nagot..? Dock diskuteras det aldrig i Freddies narvaro. Charlotta, kvinnan, och detta ar verkligen en Kvinna, ar en riktig dam som promenerar omkring pa stranden med ett litet kackt parasoll med sina bulldogs till monster for att inte forstora sin vackra rokarhy, vilket ger henne ett blekt, enligt Charlotta sofistikerat utseende, samtidigt som hon standigt pastar sig vara pa allskons dieter. Alla parasollpromenader och dieter till trots sa tycks Charlottas midjematt ha stagnerat och vagrar att ge med sig. Hon slanger sig med alla mojliga celebriteter och ar kanske den ultimata lasaren av Svensk Damtidning. Ni forstar konceptet. Ytterst trevlig nar hon vill det, men hogst otrevlig nar denna fornamliga damen ar pa det humoret..

Bredvid Charlotta och Freddie sa ar det faktiskt en till svenskagd fastighet, som ags av annu en dam, vid namn Anna, men hyrs av SurfAkademien som basar i Sthlm. SurfAkademien har det fornamliga nojet att forflytta unga stockholmskids fran Djursholm till St Theresa under forespeglingen att de pa 2 vecor ska, som namnet antyder, alara sig att surfa. Vilket resulterar i en svensk invasion ca 100 m fran vart hus. Jag bevakar dem hogst misstanksamt sedan jag en utekvall i princip blev overfallen av en av dempa dansgolvet, ironiskt vid namn Anton, som helt galen hoppade upp och ner framfor mig och hojtade och skrek, med syftet att ocksa forsoka fa mig att dela hans upprymdhet och go bananas pa D&Ns (Day and Night club) dansgolv. Som sagt, det finns en relativt stor kokainmarknad har..
Dessa manniskor huserar alltsa i Annas, alias Michael Jacksons, egendom. Namnet Anna ar faktiskt fa som kanner till, endats de svenska expats som lever haromkring. For de flesta andra ar hon King of Pop. Lat mig forklara detta pa enklaste mojliga satt - genom att beskriva en av de fa ganger som Anna vagar sig ut i solen utanfor sin alskade kapitalisktiskt rullande egendom och tar en sallsynt promenad. Det ar lite liknande Charlotta, faktiskt. Michael Jackson har under arens lopp genom gatt vissa forfinande ingrepp pa den egna kroppen och framst ansiktet. Detta i kombination med KRAFTIG make-up och skyhoga vingliga klackar ar sinnebilden av Anna ute pa promenad pa St Theresas enda dammiga lilla grusvag. Detta hander till offentlighetens fortrytelse inte alltfor ofta, vilket ju aven det overensstammer med hennes mer kande namne. Anna vill dock inte se sig sjalv som en helt betydelselos person i sammanhanget - hon vill garna kopplas samman med svenska kungafamiljen som hon sager sig vara slakt med. Det har ju faktiskt florerat vanner och sa vidare till kungafamiljen har (detta ar verkligen ett stalle for kandisspotting, om man har nagra intressen inom den andefattiga grenen.. Gisele Bundchen surfar pa Playa Carmen har bredvid, och Mel Gibson ar husagare har omkring) sa helt ute och cyklar kanske hon inte ar. Man kanske kan se henne som en slags kvinnlig Prins Albert i exil.

Men, det bor faktiskt Ticos haromrkign ocksa! Hujeda mig! En fargstark sadan ar Adilio, var granne i norr. Adilio ar en fastighetsagare i sina basta ar med alskarinna och hela picket och packet. Han ar en av de uppkomna Ticos som jag talade om i ett tidigare inlagg (aven om jag misstanker att ytterst fa minns det eller ens laste det med nagot storre intresse..!) och har darmed en del pengar att rora sig med. Vilket ocksa gor att han har en egen brunn som pumpar vatten pa hans tomt. Vi befinner ju oss for tillfallet i torrperiod och maste vara YTTERST sparsamma med vattnet (en ordentlig dusch kanns avlagset.. Kennys halvtimmes eller timlanga duschar skulle innebara vattenbrist och duschforbud i veckor!) medan Adilio som har en, tycks det, aldrig sinande tillgang pa vatten. Det kanns darfor ganska surt nar man star pa baksidan av huset och kampar med att for hand diska all disk som en smabarnsfamilj producerar med sa lite vatten som mojligt vilket ofta efter ett tag innebar ganska smutsigt skoljvatten, och kan se Adilio 10 m darifran sta och vattna vagen. Ja, ni laste ratt, han vattnar vagen. Ett evighetsarbete som aldrig kommer att halla langre an 15 min i den har solen, men trots allt sa  har ju Adilio pengar och tid, sa varfor inte? Syftet med vattnandet ar forstas att det inte ska damma sa fruktansvart vid vara hus fran vagen, och tanken ar ju i grundne god, men man undrar ju om karln har nagot samvete nar man sliter med en fastbrand stekpanna i 3 cm skoljvatten 10 m fran hans sprutande vattenslang. Naja.. Adilios alskarinna ar ocksa en lite finurlig historia. Han ager alltsa egensom och fastigheter, som hyrs ut till mer eller mindre tillfalliga turister. George och Linnea hade reserverat ett av husen for en van som skulle komma och bo, och da allsta av Adilio. 2 dagar innan vannens ankomst kommer dock Adilio ner till huset och deklarerade resolut att vannen inte kunde flytta in i huset. Dit skulle namligen hans fru flytta ut. Va? Adilios fru hade da sjalv bestamt sig for att flytta ut eftersom Adilios alskarinna skulle flytta in i hans hus och inte hyste nagra som helst intressen i ett Adilios harem. Visst, sa  Adilio, du kan fa bo i grannhuset sa bor vi har. Tydligen avblastes planerna sedan for vannen fick bo i huset, och gudarna vet vad Adilio och hans bigamiska asikter astadkom i arandet.

Som ni forstar skulle jag kunna rabbla upp mangder av dessa karaktarer. Det finns sa manga udda och intressanta personer har, som sakert skulle racka som konversationsmaterial en helkvall pa Hugos med allt vad det nu ska innebara. Ni greppar konceptet, antar jag. St Theresa ar en tillflyktsort for manga som vill fa vara lite egna, och slippa lida sa mycket av omvarldens repressalier utan bara vara och agna timmar at att studera fiskmasar eller eremitkraftor eller liknande. Det ar en intressamt plats, med andra ord. Linnea och George ska man ju ocksa namna - paret jag bott hos i 2 manader. George ar en sadan otrolig blandning at man ibland undrar om alla sagor evrkligen ar sanna. Han vaxte upp i Libanon under kriget, flyttade till London, tjanstgjorde i en fransk superlegion i 5 ar, sadlade sedan om och spenderade ett ar pa Ibiza och gjotrde vad man gor bast pa Ibiza. Sedan har han hunnir vara hog hippie och rest runt Centralamerika och blivit en riktig surfare, hittade detta stallet St Theresa med den ultimata surfingen, utbildade sig till fotograf och jobbat med storre foretag inom det, innan han och Linnea flyttade fran London till CR pa halvtid, for att vara smabarnspappa och surfinstruktor. Ni kan tanka er hur han ar i vattnet - en gammal militar! Han harjar och haller pa, men ar hogst professionell och far saker och ting gjorda.
Linnea ar en motsats. Hon ar en otroligt varm och sa accepterande person, for accepterande ibland! som agnar sig at allskons alternativ medicin. Massage, reiki, reflexeologi, astrologi, yoga... en flummare som ar otroligt kreativ och aven hon arbetat som fotograf i London och fotat for Topshop, GUL mm. Detta ar da radarparet jag levt emd de senaste manaderna. En rik upplevelse!

Dock har jag nu bestamt mig, och jag har mina anledningar. Jag reser tillbaka till Guatemala nar familjen reser till Nicaragua nasta vecka - jag ska aka en svang till karibiska kusetn till Tortuguero och sen till Volcan Arenal, innan jag ger mig pa Ticabus igen..! Raknar iskallt emd att vara i Guate om 2 veckor igen.
Det kanns lite sorgset att lamna St Theresa, det ar ett mer permanent liv har an i Xela eftersom de jag har kontakt med framst bor ar pa hel eller halvtid och inte ar backpackers. Samtidigt as vet jag att det ar ratt beslut efter att ha bollat hela helgen fram och tillbaka.

Jag maste ocksa beratta - jag dodade igar kvall min forsta, och forhoppningsvis sista, orm! Och tro mig, alla vegetariska moraler forsvann dar for en minut nar jag forvandlades till nagon slags grottkvinna som bara tankte DODA! och till slut ocksa gjorde detta med en skarbrada. Otippat, eller hur..? Det var en ganska liten orm som tagit sig in i huset, men bebisormar hr mer koncenterat gift. Vet dock inte avd det var for orm, har ingenom helst expertis nar det stracker sig bortom den svenska huggormen, men vem vet, kanske var det en kamp om liv och dod som jag forde sadar pa mandagens kvallskvist..!

Nu kanner jag at jag fatt upprattelse och kan lamna bloggen till att bli rikligt belonad i form av kommentarer! Ta hand om er dar hemma, jag tanker pa er och slasket.

Puss och kram,
Annie

Jag gor en blixtvisit for att lata er veta att jag lever och mar bra, om an lite trott for tillfallet. Internet stanger om 10 min, sa jag ska bara saga det mest vasentliga - jag mar bra, mitt gitarrspelande har natt nya hojder, och till Daisy vill jag dessutom halsa att den har gamla krattan ahr upptackt att hon faktiskt har en rost som ar vard att lyssnas pa, bakom lyckta dorrar..! Surfingen har legat nere ett tag till forman for bullfighting igar kvall, och en tripp till huvudstaden SanJose, Alajuela och Ezcazu, som var nagot av en kulturchock. Gigantiska byggnader och skrapor, shoppingcenter som vilken europeisk huvudstad som helst..!
Jag kanske aker tillbaka till Guatemala tidiagre. Jag har en massa knas i huvudet just nu.Jag gor en tripp till Tortuguero pa Karibiska sida, och Volcan Arenal, CRs mest aktiva vulkan, i slutet av manaden/borjan av mars. Sedan far vi se huruvida jag vill tilbaka till Costa Rica eller kastar mig pa den dar helvetesTicabussen igen och tuggar bonor med ris bredvid nagon paranoid pensionar, tillbaka till Guatemala City. Jag far se. Det ar inte detsamma har som i mitt kara Guate.

Nu stanger de ner har, snart blir man val utkastad pa grusvagen har utanfor som en annan om man inte pallrar sig ivag illa kvickt. Ta hand om er dar hemma, jag tanker pa er sa mycket!!

Och grattis i forskott till min storebror, den respektabla aldern 27 ar som han uppnar pa osndag! Det hurrar vi lite extra for medan vi byter en bloja har i Santa Theresa!

Kramar i massor,
Annie

Tjo,

Har varit oforskamt dalig pa att uppdatera, jag vet, men det finns hallbara ursakter. Jag snurrar mellan hangmattan, ta hand om Leo, stranden, surfa, utgang - och gor nu mitt basta for att aterge mina veckor i Santa Theresa for er mellan lite barnpassning och livsnjutning..!
Livet har ar valdigt annorlunda emot det jag upplevde i Xela. Santa Theresa ar, nja inte ens en by utan liksom en dammig grusvag med surfuthyrning och barer langs med den. Och langre bort lyxvillor till manniskor som langst ut pa udden ut mot Stilla Havet vill glomma resten av varlden. Detta ar den intressanta blandningen i Santa Theresa - Ticos (Costa Ricaner) som star och vattnar den lilla dammiga vagen bor bredvid Mel Gibsons lyxcabina och hotell for 1000 $ natten. Den lyxturism som finns har har dock inte nagra Ticos tillgang till, utan inflyttade europeer eller amerikaner, varfor det finns en sadan otrolig klyfta mellan lokalbefolkningen och turisterna. Saken ar ocksa den att for 20 ar sedan sa var Peninsula de Nicoya, altsa halvon dar jag bor, helt obebodd. Costa Ricas regering arrenderade da ut marken till Ticos som fick flytta hit, i utbyte mot lofte att de om 20 ar skulle fa marken, alltsa bli egna markagare. Detta ar vad som hander idag i Santa Theresa, och detta innebar ocksa slitningar mellan de ticos som lever har  - den marken som de nu blir agare till ger dem en moljighet till ett konto med sjusiffriga saldon, om inte mer. Sa de manniskorna kommer ocksa in som en helt ny klass - det gommer sig ett annat maktspel bakom den vackra fasaden har. For det ar verkligen helt otroligt vackert - stranden ar en av de basta surfarplatserna i hela varlden, surfare fran hela varlden pilgrimsvandrar hit for de surfbreaks som havet erbjuder har. 

Och jag har blivit en av de som ligger dar ute i vattnet och kampar och sliter med bradan. Det ar beroendeframkallande, surfing, men sa svart! Men nar du val star upp dar och rider vagen sa ar det vart allt slit. Jag ar fortfarande en nyborjare sa jag ligger i vitvattnet och kravlar vilket ar annu jobbigare, eftersom man maste kampa sig ut pa nytt hela tiden. Jag ligger alltsa inte bakom vagorna och surfar breaks an, alltsa rider vagen nar den bryts, utan nar den forsar fram i vitvattnet.. later det vettigt?? 
Var pa en canopytour i veckan - det ar en linbana som gar i hojd med tradtopparna, som man hanger i med en stallning runt midjan, sa man ar menad att gora massa konstigheter som att hanga uppochner 40 m over marken med massa grenar som piskar en i ansiktet nar man aker langs linbanan i 60 km/h. Haftigt var det iallafall! Nasta vecka reser jag pa en  utflykt till San Jose, huvudstaden, med Linnea och Leo, han ska fa en vaccination sa da passar vi pa att gora byn lite. Jag antar att ni pa tal om Leo undrar hur det gar med barnen  - jag jobbar ju faktiskt for mitt leverne har. Leo ar 5 manader, och som de flesta bebisar pa 5 manader sa ar han mest intresserad av att ata, bajsa och sova. Sa jag matar honom, byter blojor och sover honom. Han ar sa lugn sa att det ar nastan aldrig nagra problem - jag maste vara lyckligt lottad, antar jag. Efter mina foraldrars historier, som jag dock misstanker ar aningen mytiska, om min egen tid som bebis sa kan det ju uppenbarligen vara sa mycket varre..!

Det verkar som att alla dar hemma bara gar omkring och ar sjuka, sa jag tanker pa er och skickar en extra varm kram fran Costa Rica till er sjuklingar!!
Ha det gott!!
Kramar Annie

Jag ska bara lagga ut en liten krok har pa bloggen - det ar namligen sa att jag har fatt en forfragan fran ett svenskt-engelskt par som jag traffat har i Santa Theresa. De letar efter en au-pair och fragade mig om jag kande till intresserade. De vill helst ha en svensk au-pair eftersom mamman i familjen ar fran Sverige och vill att den ska kunna prata bade svenska och engelska med barnen, tva sma killar. Det skulle isafall vara fran april till hosten, dar de bor i England utanfor Brighton. Tankte bara lagga upp det ahr, om nagon kanner sig manad sa kan ni ju saga det till mig!

Kram

Efter 3 dagar pa resande fot, mandag till onsdag, nadde jag antligen antligen Santa Theresa, Costa Rica. En utvardering av resan: San Salvador antrades pa mandagskvallen, och var vackrare an vad ag hade trott. Delade rum med en schweizisk advokat och 50/arig stentuff spanjorska, innan Ticabus rullade vidare  genom Honduras och Nicaragua innan jag vid 8 tiden pa tisdagen hoppade av vid Baranka Cross, ett litet vagkors dar jag ahde fatt anvisningar om att stiga av. Det var bara att hoppas att en taxi eller liknande skulle finnas dar till hjalp, for med min stora backpack pa ryggen, en gitarr och annu en mindre ryggsack sa var jag inte riktigt kapabel till att ga nagra langre strackor. Dock sa fick jag snart tag i en taxi som for ett riktigt rovarpris (12 $!) tog mig in till Puntarenas, dar jag stannade over natten. Sista resedagen sa steg jag upp tidigt och tog farjan over till Nicoya halvon, sedan buss till Cobano och till sist en liten skraltig buss till Santa Theresa: jag har rest pa manga vagar i Centralamerika sedan jag kom hit, men denna tar anda priset. Lycktraff nar jag dessutom ska forsoka halla mig fast vid hela min packning, och gitarren som hangde och slangde. Men det gick bra anda, och vid lunchtid lokal tid onsdag sa kom jag fram till Linnea, Georeg, Malia och lilla Leo i Santa Theresa.
Leo ar da det lilla knytt jag ska forbarma mig over de 3 narmsta manaderna: an sa lange sover och ater han mest, vilket ju gor det hela ganska enkelt an sa lange. Men vi far val se.. hittills gar allt bara bra. Vi bor dessutom ca 100 meter fran den underbara Playa Santa Theresa, vilket gor att tillvaron har klattrar annu nagra snapp hogre pa skalan.
Det ar hela tiden runt 30 grader, vilket idag resulterar i diverse inkop som ex shorts och solkram. Jag letade i Xela efter solkram men det anda som Dispensa Familiar hade att erbjuda var morotsolja a la Rom, om ni som var med minns... Alltsa sololja for att bli annu brunare, vilket kandes lite val optimistiskt.

Maste ocksa beratta om djurlivet har omkring, som faktiskt till och med imponerar pa mig som annars inte ar nagot storre fan av djur. Igar kvall sa fangade vi inne i huset en spindel (de sorten med tjock rund kropp och hariga ben) som avr ca 1 dm i diameter. Det obehagliga var att nar vi fangade den sa krop den omrking en halvmeter ran min fot.. I traden runt omkring huset bor alla mojliga djur: leguaner finns overallt, och vralapor har ocksa gjort det till sin hemvist: jag fick syn pa en imorses nar jag frukostade pa uteplatsen. Nar jag skulle ga och lagga mig i onsdags kvall sa var det ocksa 2 geckoodlor i min sovrum. Dock sa ska de tydligen betyda tur, sa det var ju lyckligt for mig..

Ska kopa solkram och shorts och sen pallra mig ner till stranden och spana in surfingen, som ar topp har omkring. Ska val snart borja komma igang jag med, nu nar jag bor i samma hus som en professionell surfinstruktor sa finns det inte langre nagra hallbara ursakter.. vi far val se om jag har nagon talang for det, snowboarding var ju ingen hit direkt, aven om det kan bero pa min ovilja for snosport att gora. Naja,

Ta hand om er, jag ska forsoka vara sa aktiv som det ar mojligt i en sadan har varme och halla kontakt!
Kramar i mangder fran Annie

Jag har inte ens firat en jul i ar, kanns det som. Med tanke pa att jag har tappat nastan all kansla for datum och dagar, sa kanns dessutom 24 december langt borta, viken solig dag som helst i Guatemala. Jag saknade den svenska julen, ni som ar dar hemma - uppskatta det ni har! Jag talar sjalvklart om narheten till nara och kara. Det ar ju de som gor en jul. Darfor maste en jul alltid vara som bast hemma, ar numera min bestamda uppfattning.

Dock var det inte bara daligt att fira jul i Xela, det var en riktigt intressant upplevelse. Under dagen den 24 sa var det inget sarskilt som hande,  Blanca med familj halsade pa sina svarforaldrar osv, och det var inte forran vid sju-tiden pa kvallen som en middag skulle borja ta form. Jag hjalpte i sann julanda till med middagen, som bestod av Paella, (som en spansk pytt-i-panna; ris, mangder av olika gronsaker och sorters kott, och saffran) Puchos, (som potatisar men bakade till ett potatismos inuti stora majsblad som substitut for folie, fyllt med kycklingrora) brod och Pastel= tarta, och en ananaspaj tillagad av Vivien. Denna middag tillagades under timmar, medans familjen fran 8-10 pa kvallen gick till massan i den katolska kyrkan. Sedan atersamlades de hemma, dar vantan borjade i "julrummet" som Frederico hade hangivit sig at att dekorera den senaste veckan; varje familj har har ett sadant rum eller horn under juletiden, dar man aterskapar Jesu fodelse - med all fantasi man kan uppbada. En familj jag besokte hade leksaksdjur fran McDonalds som dekoration vid sin krubba - fragan om huruvida skoldpaddor var narvarande vid fodelsen lamnades dock obesvarad.. Dar satt vi anda och vantade medans man at applen, vindruvor, marshmallows, choklad och diverse snacks. Man vantade in tolvslaget, da det smalldes smallare i mangder..! Sedan atersamlades vi alla i julrummet, for bon. Detta kandes valdigt speciellt, da det var nagot valdigt personligt som familjen delade med sig av, och nar alla efterat skulle ge varandra liknande "Herrens frid" men med en god jul som uppfoljning; vilket var ett valdigt kanslosamt moment, sa var ocksa jag pa vag att falla nagra tarar.
Efter detta foljdes julklappsutdelning, vilket liknade den svenska versionen - lite farre klappar kanske - och efter det sa vantade middagen, ungefar vid 1- halv 2 tiden pa natten. Efter det sa var det godnatt - det var egentligen meningen att vi skulle ga ut, tydligen sa har manga guatemaltekiska ungdomar egna fester hela julnatten - men sangen var alldeles for lockande sa vi avrundade istallet, vid 3-tiden pa natten.

Sa ser den ut, den guatemaltekiska julen.. annorlunda, men valdigt innerlig under smatimmarna..!
Hoppas att ni hemma har haft en underbar jul, jag har tankt pa er! Ta det lugnt fram tills det smaller igen pa onsdag ;)

Julekramar fran Annie

Jag ar sedan ett par dagar tillbaka i Xela igen, for lite vila och planering innan jag reser med Anton, som kommer imorgon (!), till Mexico nasta vecka, for att fa en ny stampel for mitt visum eftersom det gar ut den 29. Egentligen lite onodigt eftersom jag inte kommer att stanna i Guatemala langre an en vecka efter det, men jag ar anda sugen pa Mexico sa det ska bli harligt. Jag kanske ska delge er mina planer lite narmare... jag och Anton reser till Costa Rica efter nyaret for att jobba och bo tillsammans med ett par fran Sverige/England, Linnea och George som ar vanner till min syster Linda, antagligen i 3 manader.  For att sedan komma tillbaka till Guatemala for att fira pask, vilket ar arets storsta handelse har, och sedan komma tillbaka till Sverige i slutet av maj. Sa ser planerna ut for tillfallet, vi far val se hur de sedan foljs..!

Som sagt. jag kom tillbaka till Xela i lordags kvall efter en vecka vid karibiska havet i Livingston. Det var underbart med varmen, det var linne och kjol dygnet runt, nar man inte lag pa stranden i bikinin. Karibiska havet levde upp till forvantningarna och man var nojd :)
Livingston var en annan intressant plats, en helt annorlunda kultur an resten av Guatemala. Det ar otroligt att man kan finna en sa otrolig kulturskillnad genom att bara resa timmar med buss, inom ett och samma land. Men sa ar det ju opciksa ett annat folkslag som bebor majoriteten av den karibiska kusten, langs hela Centralamerika. Folket som lever i Livingston ar Garifunas, ursprungligen manniskor fran Nordafrika och Guldkusten soim skeppats over till Centralamerika for att arbeta pa falten som slavar. Langs den karibiska kusten ar det darfor inte langre en latino eller mayakultur som ar i majoritet utan Garifunakulturen med afrikanska rotter men med starka influenser av den karibiska kulturen. Det ar en creolby, dvs de talar bade spanska och engelska men inget av det vidare bra, med en harlig karibisk dialekt (tank den svarta kvinnan i Pirates of the Carribean, sa kanske ni forstar hur jag menar), och dereas musik ar afrikansk samtidigt som de avgudar Bob Marley; det finns bilder, malningar, t-shirts, allt man kan tanka sig med Bob Marley daromkring.
Sa det var en intressant plats, men samtidigt svar. Befolkningen ar valdigt paverkad av turismen som ar deras storsta inkomstkalla, men deras beroendestallning till turisterna ar komplicerad. Rasism ar inte ovanligt, manga har valdigt mycket emot turisterna, samtidigt som de behover deras pengar. Jag kan forsta att det ar ett satt att leva men samtidigt sa ar det inte vad jag foredrar, vilket gjorde att jag inte gillade sjalva byn fullt sa mycket. Turisterna ses endast som en kalla till pengar, och inget mer, vilket gjorde att byn pa ytan kan verka valdigt vanlig mot turisterna men egentligen ar tillbakadragen och stangd och svar att komma in i. Sa veckan var harlig, men det var inget stalle dar jag skulle kunna stanna.

I Xela borjar det precis som overallt annars att dra ihop sig till jul, men jag har inte minsta tillstymmelse till julkanslor. Det kan bero pa manga saker, vadret har kanns inte sa juligt, men mest av allt ar det sa klart eftersom det ar en sadan familje tradition, och utan dem sa kanns det inte som detsamma. Jag saknar svensk jul valdigt mycket just nu, jag skulle ge en hel del for en lussebulle..!

Jag tanker darfor extra mycket pa er dar hemma nu, och jag hoppas att ni har det bra. At en pepparkaka for mig ocksa...
Kramar Annie

Jag har inte mycket tid, jag sitter pa det enda Internet Livingston kan erbjuda och det ar inte mycket, men det ar en dator. Dock har jag bara ca 10 min, sa jag vill bara saga det mest nodvandiga. Tack! Tack alla som skrivit och grattat mig, jag ar sa ledsen over att jag inte kunnat prata med folk, det hade varit sa underbart; jag sitter och grater till Red Wine har i varmen for att ni gor mig sa lycklig. Jag har sadan enorm tur att vara omgiven av sa underbara och fantastiska manniskor, och ni betyder sa mycket for mig. Jag tycker om er sa vansinnigt mycket :)

Jag hor av mig igen nar jag ar tillbaka i Xela. Har spenderat hela veckan pa karibiska kusten vilket har varit underbart; jag ar minsann brun!
Kramar i massor till er alla :)

PS. Grattis till Rasmus, ocksa han ar 19 numera! DS.

Jag har sa mycket i mitt huvud just nu..! Det ar lite forandring pa gang har, eller det kanns som att en period har tar slut for att en ny tar vid. Maggie fran USA lamnade i onsdags Guatemala, och i sondags kom Vivien tillbaka fran Costa Rica. Jag slutade idag mitt arbete pa dagiset, for att nu resa runt lite och forsoka studera sa mycket kultur som mojligt. Att sluta pa dagiset kanns bade trist och skont - det gav mig verkligen mycket, men samtidigt sa ar smabarn helt enkelt inte vad jag gillar allra bast, i mattliga mangder ja, men jag kande mig ganska fardig dar :) Sa... det ar som en ny period har i Xela som borjar igen, vilken inleds med en resa till Livingston nasta vecka med Stephanie fran Frankrike och Luke fran Australien, pa karibiska kusten. Jag firar med andra ord min fodelsedag dar, och det harliga ar att just den 26 sa har de en stor kulturfest i Livingston (med andra ord anledningen till att vi aker dit) vilket nog kan bli ett helt okej 19-arsfirande :)

Den har veckan besokte jag Almolonga, ne by nara Xela for att upptacka deras Baños, med andra ord ett badhus med hett vatten fran vulkanen Santa María, vilket var underbart. Men trots det sa har den har veckan betytt mycket studerande av guatemaltekisk kultur (ovanligt...) och tack vare Stephanie som ar antropolog med detta som sin specialitet sa lar jag mig otroligt mycket. Igar sa hade Doña Aurelia, en larare i q'iche pa skolan, en lektion om de traditionella kladerna i Guatemala, vilket ar nagot fantastiskt. Deras klader har en djup kulturell betydelse, och varje kladesplagg har en sarskild betydelse beroende pa farg, symbolik, antal ringar pa kragen, kragens utformning mm... man kan se deras varldsbild ta form i deras klader, vilket ar mycket intressant. Manga kvinnor har en fyrkantig krage, vilket visar pa den fyrhorniga varlden; fyra vaderstreck, som alla betyder olika saker och symboliseras av olika farger. Detta ar otroligt... man kanner sig ganska trakig nar man drar pa sig sina jeans igen :) Det intressanta ar att de traditionella kladerna fick en annan betydelse efter spanjorernas overtagande; de anvande kladerna for att kunna skilja de olika etniska grupperna at (som Matilda sa klokt skrev i en kommentar; det finns 23 sprak i Guatemala plus 2 i utvecklingsstadiet - maya ar bara ett samlingsnamn for en stor mangd olika etniska grupper) sa detta var nagot som tvingades pa dem. Indanerna anvande da kladerna som ett satt att bevara sin kultur genom att vava in symboler i form av farger, geometri mm. Annu ett bevis pa hur deras kultur overlevde spanjorerna :) Sa just nu laser jag en bok om Popul Vuh, mayaindianernas samling av religiosa skrifter och mytologi, dvs fran innan overtagandet; den var gomd for ca 500 ar, for att den inte skulle forstoras av spanjorerna. En fascinerande kultur, minst sagt... :)

I helgen ska jag kanske besoka ett par andra varma kallor, Fuertes Georginas, annars ladda upp infor Livingston. Som min kara far papekade sa ar det 32 mil fagelvagen vilket innebar kanske 50 mil, och tiden vill jag inte ens rakna pa... men det ar det vart :)

Jag tanker pa er dar hemma! Om ni vill ringa, det vore ju trevligt, med tanke pa min fodelsedag pa onsdag, sa far det nog bli pa mandag, eftersom jag ar i Livingston pa onsdag (om ni ska ringa via Skype dvs, min mobil har jag med mig). Jag kommer vara uppkopplad pa mandag vid 12-14 guatemaltekisk tid vilket ar vid 19-21 svensk tid. Sa...jag ska forsoka hinna med alla som vill :)
Annars far ni ha det sa bra, jag saknar Sverige lite nu nar det borjar narma sig jul; det kommer att vara sa underligt att inte vara med alla dar hemma med alla nara och kara. Ta hand om er och tank lite extra pa mig pa onsdag ;)

Kramar i massor fran Annie

Ja, som rubriken indikerar sa spenderade jag min helg vid Lago Atítlan, en av nomineringarna till ett av "varldens 7 naturliga underverk" vilket kan ge en vink om hur det var. Otroligt vackert!! Sjon skapades for tusentals ar sedan av ett vulkanutbrott, dar vulkan kollapsade i sig sjalv och dar den gigantiska kratern blev foddes sjon Atítlan. Den ar dessutom omgiven av tva andra vulkaner som liksom ar bakgrunden till sjon, en av dem den hogsta i hela Centralamerika. Lagg till detta 30 grader och solsken och man ar nojd.
Jag reste tillsammans med Maggie och Elizabeth, tva tjejer fran USA, vilket var trevligt :) vi reste till Panajachel dar vi tog en bat langs sjons ostra sida, och besokte byar langs med kusten, bland annat San Marcos, en underlig liten by dar tiden stannat sen 70-talet och resten av varlden kanns sa langt borta.. Manniskor spenderar sina dagar med att antingen meditera eller gora yoga, eller roka pa alldeles for mycket. Manga manniskor som besokt byn blir bara kvar dar, roker upp alla sina pengar och ligger pa bryggan och ser pa vulkanerna och sjon tills de forstar att de inte har mer pengar (nar ruset lagt sig...) och liksom blir fast dar. Det var en underlig men vacker plats, aven om manniskorna hade underliga historier allihop. Men det var ratt sa harligt.
Hela helgen var ratt sa harlig, sjon ar underbar och aven om Pana var turistigt sa ar det en otrolig plats. Jag kommer definitivt att besoka sjon igen :)

Jag ar nu antligen frisk igen, efter att hela forra veckan varit sjuk... jag var dalig efter Chichi, och lag hela mandagen och tisdagen, men pa kvallen var jag tvungen att sticka ut nasan utanfor dorren eftersom jag var tvungen att se valet, vilket visserligen var vart det men sen lag jag resten av veckan ocksa pga det. Men nu ar jag battre, lite benigare men vid gott mod! Jag har darfor lite uteliv att ta igen, ikvall ska jag pa annu en av dessa otaliga salsanatter for en svangom vilket ska bli trevligt.

Igar besokte jag Olintelpece, en by nara Xela dar det finns ett mycket intressant litet kapell, tillagnad El Rey San Pascual. Denna gud, som ar en gud aven om han kallas kung, ar en dodens gud som avbildas som ett skelett med en lie, som en grupp manniskor i detta samhallet dyrkar. Han ar som en avgud, men egentligen inte; det ar det intressanta med Sa Pascual. Nar spanjorerna kom till Guatemala sa konverterade ju de till katolicismen, men naturligtvis sa levde den ursprungliga religionen kvar under ytan. Sa vad befolkningen gjorde var att forkla sina gamla gudar till andra gudar som katolikerna kunde acceptera; vilket egentligen ar underligt eftersom budordet sager att du icke skall hava nagra andra gudar forutom mig, men tydligen sa var spanjorerna nojda med att de atminstone tillbad en gud som var bunden till himmel/helvete tron, (en intressant parentes bara - de har inte heller nagra utsmyckningar i taket i sina kyrkor sasom manga kristna kyrkor har: det ar bara en tes men eftersom de inte tror pa ett liv i himlen efter doden..?) eftersom detta inte tilhor mayareligionen; de tror liksom egyptierna att de doda aterfods varje dag med solen, och att doden alltsa bara ar en kroppslig foreteelse; sjalen och denna personen fortsatter att leva med sina nara och kara. Den dode aterfods med solen - med andra ord atervander sjalen till naturen, som allt annat som lever och dor enligt mayaindianerna. Allt i naturen ar levande och kan alltsa do, och tillhor med andra ord samma ande; lite som Brahman inom hinduismen. Darfor kan de fira Día de los Muertos som en glad hogtid, medan vi ser pa de doda och de dodas hogtid som nagot sorgligt - de doda finns inte langre kvar hos oss utan ar i himlen/helvetet. Detta var iaf det intressanta med San Pascual; hur man i detta lilla skelett kunde se blandningen av katolicism och mayareligion, ett praktiskt bevis pa overtagandet av Guatemala. De har sma indikationerna ar otroligt intressanta, vi spenderade ungefar 2 timmar i kapellet tror jag... hogst givande :)

Den har veckan ar det ju stora handelser i Sverige, pa fredag sa bade muckar Anton och Tova fyller 2 ar. Jag tanker sa mycket pa er dar hemma och sarskilt pa fredag nar det ar en stor dag :) jag hoppas att ni vet hur mycket jag tycker om er, och att jag tanker pa er. Jag ar stolt over Anton och det kanns lite vemodigt att jag inte kan vara dar, eller pa Tovas kalas pa lordag, men det ar ju mitt eget fel..! Jag tanker pa er iallafall :)

Ta hand om er, fira for mig ocksa nu i helgen!
Pussar och kramar fran Annie